Tågluffa

Tågluffa. Har du hört det vackra ordet tidigare.  Då har du med stor sannolikhet skaffat dig ett förhållande till detta ord. Kanske det förhållandet är att sitta eller ligga på ett tåg, som far fram någonstans i Europa. 

Eller om du har just börjat, eller sista resan, kan den framfarten även vara i Sverige. För många av oss betyder tågluffa att resa, och att resa obehindrat, ofta utan egentligt mål. Samt att man var ung och hela världen låg framför, det var bara att ta för sig.

Med åren kan jag säga att kraven på bekvämlighet ändras och den ökar. Nu när jag blivit senior, så skulle jag knappast kunna tänka mig att sova på något golv. Nej, jag vill åka första klass, det ska vara så pass bra ordning på resan så att jag vet när jag kommer fram, och var jag hamnar, så att jag kan boka hotellrum på destinationen. Saknas hotellplatser, så vill jag kunna resa vidare, dit där jag kan få krypa ner i en bäddad säng, och sova gott, ostört och djupt. Det som kan få hamna på osäkerhet kontot är vilken mat och var jag ska äta. Men jag vill helst inte vara utan mat, jag vill inte heller dra i mig någon pirog, eller en fet hamburgare på snabb restauranger, det känns lite som ett misslyckande, när jag var yngre och vi reste, då var ibland en snabbmatsrestaurang, inga namn ingen nämnd ingen glömd, ett ganska bra alternativ. Det har förändrats med åren.

Mat ska vara vällagad och gott kryddad, helst ska någon kunnig person ha utfört de handlingar som krävs för att tillfredsställa min gom. Det är samma sak med sömnen, jag vill gärna ha en god välbäddad säng, där jag kan krypa ner alldeles ostört, och somna in, sova ganska djupt, tills jag vaknar, då utvilad, och redo för dagen äventyr. Jag vill inte själv bädda min säng, det är jag kanske för lat för. 

Vart kan man tågluffa?

I Europa finns det drygt trettio länder som är med i de samarbetet. Det går olika lätta att åka i de olika länderna, ibland krävs platsbiljett, ibland är det bara att kliva på. Som du säkert förstår, så gillar jag modellen med platsbiljett, då vet jag att jag kommer med, och att jag får sitta på den plats, där jag har bestämt att jag vill sitta. Jag åker dessutom gärna första klass. Kostar någon krona mera, men det är värt varje öre, vill jag lova. Platserna är betydligt större och på de flesta tågbolag i Europa, kan man få sig en kopp kaffe eller en flaska vatten. Utmärkt. Och så är det så pass breda platser att man lugnt kan slumra en liten stund, utan att man stör någon annan. Jag gillar att sitta vid fönstret. Åker man första klass, så tycker jag det är lättare att få tag i fönsterplats. Så är det ju inte, det finns färre fönsterplatser i första klass, det är ju färre platser, men det är också färre som reser i första klass, så därför kan det kännas som att det är lättare att få tag på den plats som jag vill ha. Jag har på senare tid rest med hustrun, och kan jag få henne på andra sidan bordet vid en fönsterplats, då blir tågluffningen ännu bättre. I första klass brukar det fungera ganska bra att boka på det sättet.

Åka framåt eller bakåt

För egen del spelar det ingen roll, jag kan åka både framåt och bakåt. Men jag vet att det finns de som olyckligtvis inte kan åka bakåt, de blir åksjuka. Jag lider med dessa personer. Ibland vänder tåget, och då måste de helst byta plats med någon eller så får de må illa. 

För egen del skulle jag vilja säga att jag nog helst, åker bakåt, att jag har ryggen mot färdriktningen. Jag hinner se ut och e längre på det som försvinner bort i fjärran. Sitter jag framåt, så kommer det emot mig, och just som jag ska börja se ordentligt, så har vi passerat. 

Mat på tåget

Jag vet att på en del tåg, framförallt nere i Europa, så har man påkopplat fina restaurangvagnar där man kan få både god och vällagad mat. Jag har ännu inte lyckats fånga upp någon sådan plats. Om det har funnits, så har jag inte varit hungrig, och när jag varit, åtminstone sugen, så har det inte funnits. De enda gånger jag har ätit på tåg är i Sverige, på både SJ och MTR Express. Om jag minns rätt så var det samma typ av mat, en rostbiff, någon pasta och lite sallad, jag skulle tro den typiska tåg maten i Sverige. Man serverar den på den plats där du sitter. Det är vid dessa tillfällen det är utmärkt att åka första klass. Jag tror i och för sig inte att de serverar i andra klass, utan sitter man där, då får man själv ta sig till bistrovagnen och hämta det man vill ha. Ytterligare en anledning till att åka första klass. Nästa gång vi tågluffar, för det kommer att bli flera gånger, det vill jag lova, så ska jag försöka hitta ett tåg som har en restaurangvagn, och som avgår omkring lunch, det vill säga då jag brukar vara lite sugen. Då finns ju förutsättningarna att jag ska kunna få prova en restaurangvagn i Europa. Vita dukar, kypare, god mat gott vin, och stort hål i semesterkassan, jag får lägga i lite extra EUROs om jag hittar en sådan restaurangvagn på något tåg.  

Vart ska man tågluffa i Europa?

Det är ju en fråga som knappast går att besvara, utan att känna till mera om dig. För vår del bestämde vi senaste tågluffen, genom att vilja ha både värme och kultur. Vi hade varit en del i Italie, men bara uppe i norra delarna, så denna resa fick bli hela vägen ner på den Italienska klacken, närmare bestämt satte vi Lecce som huvudort. Det berodde nog mest på att vi hittade ett lämpligt boende i staden, som då låg på promenadavstånd från själva centrum, eller det som låg innanför muren. Nu visade sig att lägenheten inte var så bra som beskrivits, det var ingen lägenhet, det var ett rum, väldigt litet rum.  Köket, som då skulle vara i samband med lägenheten visade sig skulle delas med de övriga som bodde i de andra rummen. Som tur var för vår del, så bodde det inga andra där så vi fick hela köket för oss själva. Sittplatser var ytterst begränsade, man hade ställt dit några vikstolar av ytterst klen kvalité så att det blev träsmak efter några minuter. Vi höll ut i tre veckor, skippade detta och åkte vidare. Det var i och för sig tur, för då fick vi uppleva även Bari, på den här resan, det hade vi inte räknat med. Lecce i sig var en väldigt fin stad, framförallt i centrum, på torget, där livet gick sin gilla gång.

När vi var klara med södra Italien åkte vi till Rom. Man får säga vad man vill om den staden, men bor man i Europa, då är det två städer som har betytt mer för den Europeiska utvecklingen än andra. Aten och Rom. De båda har ju utvecklat den demokrati som många länder lever efter idag. Därför kan det vara intressant att besöka båda städerna. Rom har massor med platser, som finns kvar från den tiden, Colosseum till exempel, och Forum Romanum, två platser som minner om den tiden.

På den här resan åkte vi vidare upp till norra Italien, till Comosjön och den lilla staden Como. den stad som sägs ska vara nedlusad med kändisar. Jag kan ju avslöja att mina kunskaper om kändisar är något begränsad, jag skulle eventuellt känna till Zlatan och jag sprang på honom på stan, men i övrigt inget. Så egentligen var det ingen hit för min del, sett ur den synvinkeln. Å andra sidan var det inte anledningen till besöket. Jag ville gärna se skillnaden på norr och söder. 

Den blev påtaglig kan jag säga, i söder tar man dagen lite mera som den kommer, i norr är det mera strikt och ordning. Men så är de norra delarna betydligt rikare än det fattiga södern. Jag vet inte om det beror på solen, eller något annat. Det finns ju många fler länder där de norra delarna har betydligt högre standard än de södra delarna. I USA till exempel, och ser man till hela Europa, så är det samma fenomen där. 

När vi besökte Como såg jag direkt att priserna var betydligt högre. En vanlig pizza Margeritha, du vet den där med lite ost och tomat på, kostade i hela södra Italien €5 även i Rom. Men när vi kom till MIlano, ökade priserna för att toppas i Como, där samma pizza kostade €10. Och det var inte bara på ett ställe, det var generellt. En dryck som jag smakade, Aperol Spritz hade samma fenomen, €5 i södra Italien, i Como €10. Det skulle bara vara så. 

Att tågluffa handlar om att skaffa sig minnen.

Så att tågluffa handlar inte bara om att åka tåg, det handlar i större utsträckning om att uppleva, och minnas upplevelser. Tågluffar du när du är ung, så har du dina minnen kvar hela långa livet, om du tågluffar när du har blivit senior, så skaffar du nya minnen. Oavsett din ålder, ge dig iväg på en tågluff, du kommer förhoppningsvis att må betydligt bättre, du har ju skaffat dig en massa minnen. Sådant är alltid bra att ha. Och kan du skapa en vägbeskrivning, så är du verkligen hemma.